2013

Här är jag igen och nu är året 2013. Tiden skulle gott få ta och sakta ner lite grann. Jag blir nervös.

OK, så statusuppdatering: Jag bor kvar i min lägenhet, men är nu arbetslös igen. 2012 var dessvärre inget jättefantastiskt år för min del. Mitt arbete hade blivit riktigt tråkigt och när min uppdragsgivare slutade var det liksom över för min del. Jag fick prova att byta uppgifter och arbetsplats, men det höll inte. Svårt att tro att det är över ett halvår sedan.

Nu måste jag bort från den här orten. Vi något tillfälle under de senaste åren kom jag fram till att det hade gått ett och ett halvt år sedan jag hade varit utanför hemkommunen. Ett och ett halvt år. Vad fan?
Nu i vår fyller jag tjugonio, vilket skrämmer mig av flera anledningar, varav en är att jag blir smärtsamt medveten om hur mycket tid jag kunde ha spenderat på annat plats under bättre omständigheter. Det känns nästan som om att jag befinner mig på fel tidslinje; efter att jag läste på folkhögskola på annat ort för några år sedan borde jag ha gått vidare till något nytt i stället för att studsa tillbaka till hemorten för att bli kvar här. Skulle jag kunna få åtminstone fem år av mitt liv tillbaka? Om inte så gäller det att kompensera nu - jag måste flytta väldigt snart. Jag vill inte fylla trettio här.
Eventuellt har jag hittat en öppning: En kompis har möjlighet på en lägenhet i en stad som utöver sitt namn är helt okänd för mig. Om den möjligheten blir ett faktum har jag erbjudits att dela lägenheten med honom. Då blir jag till ett dammoln vid horisonten, kan jag säga.

/J

Jag skaffade Facebookkonto och...

...efter det föll liksom det här stället i än djupare glömska. Ändå upptäckte jag att behovet fortfarande fanns kvar, på något plan.

Är en smula stressad för stunden, så jag valde kanske ett dåligt tillfälle för att ta igen åtta månaders frånvaro, men å andra sidan så fuck it. Det blir eventuellt juldagsfestande om en stund och mitt bedrövliga rosévin har inte låtit sig smakats på i kväll ännu. Åh, varför valde jag alkohol efter utseende? Testade skiten för någon vecka sedan och blev inte glad. Har för mig att etiketten på hyllan nämnde nånting om att smaken skulle ha en hint av geléhallon. "Mmm", tänkte jag och tyckte att färgen på vinet bekräftade detta, då jag av någon anledning inte insåg att samma sak kan sägas om T-röd. Jag borde verkligen ha lärt mig att inte lita på Systembolagets bedömanden vid det här laget.

Fasen, jag måste tvätta håret.

23/3 2011. Tidig morgon.

Det är sju månader senare. Jag satt och åt en apelsin framför datorn när jag för första gången på sju månader kände för att skriva nånting i min blogg igen. Det är inte helt förutsägbart, det där med motivation. Ibland krävs det tydligen bara lite frukt. Det var en jävligt god apelsin, för all del.

Frånvaron har varit lång, men inte mycket är nytt under solen; min anställning förlängdes med ett år och jag bor fortfarande kvar i min ostädade etta. Vanorna är de samma. Tror jag. Vänder på dygnet och har mig - även under arbetsveckorna, med varierande resultat. Detta dygn är ett sådant dygn. Ett vakardygn. Ska försöka hålla mig uppe tills det är dags att gå till jobbet. Efter det får vi se. Tur att kaffet är gratis där borta.
Kort sagt är det mesta sig likt. Jag kan faktiskt inte komma på en enda skillnad just nu. Mitt hår är längre. Vänta, jag känner igen det... Har jag inte skrivit exakt samma sak förut? Toppen.

Fan. Jag är trött. Det här blir inte en höjdare. Jag har varit vaken i tretton timmar. Tre timmar kvar tills jag ska vara vaken i nio till. Tvättid efter det. På kvällen. Jag... tror inte det.

Måste duscha. Kanske skriver mer om någon dag? Jag får väl försöka krysta fram något sanslöst underhållande då. Eller bara återberätta den tragiska historien om den nyduschade sömngångaren som gick till jobbet utan byxor.

Scheman

Jag och scheman, ja. Det blev ett senare inlägg än tänkt. Senare och mycket kortare.
I dag har jag varit på bio för första gången på många månader. Såg Inception och den var skitbra. Christopher Nolan är Hollywoods nya gud.

Hej.